Sanna - Livet enligt mig

Usch, idag har jag känt mig så deppad. Jag känner sån stress och press över allt just nu. Man dränks i negativitet, kriser och katastrofer avlöser varandra. Elkris, lågkonjunktur you name it. Finns det någon som inte blir påverkad? 

Jag försöker tänka att allt händer av en anledning, att allting löser sig. Att saker kommer att bli bra. Men ibland slår saker ner en med sån kraft. 

Jag har känt ensamhet, att sakna tillhörighet utanför familjen, utanförskap. Jag har känt mig tom. 

Jag fick idag besked att jag kommer bli varslad när jag ska tillbaka till mitt jobb i februari. Jag har varit hemma så länge nu och jag har sett fram emot att komma tillbaka till jobbet igen, få vara något annat än mamma på heltid. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara mamma och den här föräldraledigheten är den jag har njutit allra mest av. Jag har inte känt mig stressad tillbaka till jobbet, jag njutit av lyxen att få spendera så mycket tid med mina barn, med min familj, jag har älskat varje stund, jag har känt mig trygg i vart jag är i livet, ett lugn jag aldrig känt innan.. Nu känns det som dom sista månaderna av min föräldraledighet med Neo kommer kantras av stress inför en extremt oviss framtid. Usch så tråkigt. Men vad ska man göra? Det är ju som det är. Det är bortom min kontroll. 

  Kanske händer allt av en anledning? Kanske öppnas en ny dörr för mig? 

  Vad ska jag bli när jag blir stor?? Vad ska jag göra? Vad ska jag jobba med? Hur ska vi klara oss? Här står jag med tusen frågor och inga svar.

Men det är väl som alltid, jag måste försöka fokusera på det positiva fast jag egentligen bara vill lägga mig ner och grina lite. Det är ju trots allt några månader kvar av min föräldraledighet och jag måste se till att njuta in i det sista, jag kommer ångra mig sen annars. Jag får trycka undan den här inre stressen som nu plötsligt brände till inom mig. 

Den här veckan är det iallafall höstlov, både för tjejerna och för Andreas. Andreas har dock varit iväg på kurs från i söndags och kom hem nu ikväll. Så jäkla skönt att ha honom hemma nu när jag kände mig så deppad, han får mig lugn när jag är som en berg och dalbana.

  Och min bästo, försökte direkt lösa saker åt mig, han plockar alltid upp mig från botten.. Ja hela min älskade familj stöttar upp direkt. Jag är fan rik på kärlek, jag har ett så jäkla bra liv med dom bästa människorna. Klart som korvspad att allt ska lösa sig på ett eller annat sätt. Eller hur? 

Den här lediga veckan tillsammans ska vi iallafall försöka hitta på massor mysigt. Jag har en så jädrans rolig grej som jag har fixat till tjejerna, som ett litet äventyr. Jag kan inte avslöja för mycket nu men jag hoppas verkligen att dom kommer att tycka det är lika kul som jag. Dom vet inget alls ännu och jag är såå taggad. Jag får uppdatera er sen!!

Imorgon bitti ska vi starta upp dagen i stallet, jag tänkte nog ge mig på att klippa Mysan, hon blir så himla svettig nu när hon tränats. Det blir nog till att klippa Avensis också så småningom men just nu hon inte helt igång ännu. Vi har ju en ny klippmaskin också som ska bli så spännande att testa. Imorgon kommer bli en bra dag!

Nu måste jag försöka att inte ligga vaken och grubbla hela natten. Jag har en liten skelettbebis här bredvid mig som krypit upp intill mig som jag tänkte gosa ner mig hos. Och min älskling är hemma igen, det får mig att känna mig lugn. Jag hör tjejernas tunga andetag i rummet brevid, jag är trots allt världens lyckligaste som har dom, min familj!

Livet hörni, vilken jäkla berg och dalbana 🎢