Nej, det går inte bra, jag mår inte bra.
Imorgon är det två veckor sedan våran älskade Ticko fick somna in. Två veckor och det går knappt en minut utan att jag tänker på honom. Utan att jag saknar honom. Utan att det gör ont.
Livet går vidare..absolut.. vissa dagar går bättre än andra.. men nej..Jag mår faktiskt inte alls speciellt bra just nu. Det går inte en dag utan att tårarna rinner. Jag försöker bita ihop, klistra på det där leendet, vara som vanligt..men sanningen är att jag känner mig så trasig. Så fort jag är själv växer paniken, jag får svårt att andas, jag tror det kallas panikångest..Jag har konstant tryck över bröstet, jag är yr, jag mår illa, jag har svårt att äta, jag sover dåligt..All den här sorgen har blivit fysisk.. för dig kanske det låter konstigt..för mig är det min vardag just nu.. När slutar det göra ont?
