Lediga måndag, så jävla lyxigt va!?

Ja, det är lyx att kunna vara hemma med barnen på måndagar, alla har inte den möjligheten alls av olika själ. Jag har möjligheten och jag uppskattar den, Verkligen, det gör jag... MEN.. 


..så jävla glammigt tycker jag inte att det är. Visst det är jätteskönt med lite kortare arbetsveckor, ja tänk dig själv, ingen söndagsångest och att börja arbetsveckan en tisdag då känns det redan som helgen närmar sig.. det är fantastiskt. Veckorna går fort!

MEN måndagar för mig är nästan alltid den mest intensiva och hektiska dagen på hela veckan. Jag har alltid den där underbara visionen om hur jag ska hinna hitta på roliga aktiviteter med barnen, åka iväg på utflykter, pyssla tillsammans, det är trots allt för dom jag är hemma, eller för oss, tid ihop. Samtidigt vill jag hinna med alla dom där tråkiga måstena som man inte gärna lägger helgens dyrbara timmar på - städa, tvätta, storhandla, förbereda veckan.. helst även de där lite extra som man aldrig hinner annars - tvätta fönster, byta alla sängkläder, dammsuga bakom soffan, rensa tjejerna bland tjejerna kläder. Och så vill jag såklart hinna med mig själv också - träna, färga håret eller hinna plocka ögonbrynen typ. Och sen har vi hundarna och stallet också..

Allt det här vill jag hinna med..på EN dag.. och vad hinner jag? Typ ingenting.. allt som oftast är både jag och tjejerna trötta efter helgens omrörda rutiner, barnen är nästan alltid på sitt tjurigaste och tråkigaste humör på måndagar (kanske även jag på grund av stressen och pressen jag ställer på mig själv) och de flesta måndagar bryter jag ihop efter allt bråk och skrik. Enegrin är helt slut och lusten och orken att åka iväg och hitta på något är helt borta.. redan innan frukost efter allt bråk och tjat. 

Jag stressar runt, springer upp och ner i trappen med tvätt, drar igång dammsugaren och river ihop berg av leksaker, skriver inköpslista för storhandling samtidigt som jag skalar frukt, snyter näsor, argumenterar och bråkar om kläder som ska av och på, förbereder lunch, blåser på ömma tår, håller isär barn som slåss och skäller på hundar som springer runt fötterna...
   Och varje måndag tänker jag, varför jobbar jag inte måndagar, att va på jobbet är ibland så mycket lättare även om det också kan va stressigt såklart..


Jag förstår och jag vet att jag ibland har orimliga krav på mig själv, för vem fan tror jag är.. superwoman? Jag vet att jag inte är någon supermorsa på något sätt, Jag besitter inga som helst superkrafter.. men jag vet inte hur jag tar mig ur det riktigt.

Jag har en helt obeskrivligt fantaiskt sambo som gör så mycket hemma och vi är bra på att hjälpas åt, ändå vill jag på något sätt hinna med så mycket som möjligt på mina måndagar för att underlätta för honom, för oss, sopa banan för en smidig vecka på något vis.. Jag vill att han ska tycka att jag är duktig och att han ska känna sig lättad över att mycket är gjort inför veckan. Men jag vet också att han absolut inte vill att jag ska stressa, jag vet att han inte vill träffa ett sönderstressat nervvrak i dörren när han kommer hem.. han vill inte träffa en jävla surkärring som haft en hemsk dag..

Men.. Vart börjar man sänka kraven? Eller är det någon som vet om det är praktiskt möjligt nu för tiden att klona sig? I typ fyra?

För vart är mina lyxiga lediga måndagar?

Men ja.. det är lyx att kunna vara föräldraledig... Jag håller med..

0 kommentarer

Who cares?

If they say
Who cares if one more light goes out?
In a sky of a million stars
It flickers, flickers
Who cares when someone's time runs out?
If a moment is all we are
We're quicker, quicker
Who cares if one more light goes out?
Well I do

Igår kväll nåddes jag av det tråkiga jävla nyheten och hela dagen idag har jag känt mig lite sorgsen....

Jag och min syster lyssnade väldigt mycket på Linkin park under tiden vi båda fortfarande bodde hemma. Ett band som vi båda verkligen gillade när vi i övrigt ofta tyckte väldigt olika om musik. Men det var faktiskt min syster som presenterade dem för mig. Och det fanns någonting som fick mig att fastna för dem.

När jag och Andreas flyttade ihop och gick igenom våra skivsamlingar var Hybrid Theory  en av de få skivor vi hade båda två. Andreas är väl inget större fan av deras musik direkt och jag har väl lyssnat lite till och från under årens lopp. Jag hade nästa  glömt bort dom men när jag fick höra att dom var ett av banden som skulle spela på Bråvalla fick jag upp ögonen lite för dem igen och är totalt såld på deras album One more light som har spelats nonstop i mina lurar de senaste veckorna. 

Det är bara tre veckor sedan vi såg dem ösa kärlek på sina fans på Bråvalla. Nu kommer vi aldrig mer få se dem och jag tycker fan att det är jävligt, jävla sorgligt. Jag är ändå sjukt glad att vi hann få se dem och det fantastiska framträdandet dom bjöd på där och då kommer leva kvar länge i mitt minne.

Vila i frid 
Chester Bennington

0 kommentarer

Svensk sommar när den är som bäst ♡

Igår kväll tog jag en ordentlig promenad, jag har ju bestämt mig för att uppnå mitt stegmål varje dag nu och röra mig minst 60 minuter varje dag. Måste försöka ta tag i mig själv om jag ska lyckas nå mina mål innan årets slut och man måste ju börja någonstans och promenera är jag ju bra på. 


Den här tiden på året är det ju dessutom helt fantastiskt ute. Jag älskar verkligen sommaren när den vänder den här sidan till. Regn är lite mindre min grej så det får mer än gärna hålla sig borta.  Ja ge mig mer sol, mer värme, fler ljuvliga sommarkvällar. 

Nu återstår bara två arbetsdagar för mig innan jag får gå på lite efterlängtad semester. Just nu känns det som hela kroppen från topp till tå skriker efter semester, jag är helt slut. 
  Resten av familjen är ju ledig även denna vecka så det har varit långt ifrån lätt att masa sig upp på mornarna och lika svårt att försöka komma i säng skapligt om kvällarna. Men två dagar till..två..sen jäklar ska jag vara ledig i tre underbara  veckor.

Nu ska jag försöka sova så jag inte försover mig imorgon! 

Godnatt! ♡

0 kommentarer