Kära 2017 jag önskar..

Jag önskar verkligen att mitt 2017 blir ett riktigt bra år. 2016 började med tråkigheter och hela hösten har haglat med jobbiga saker. Så nu känner jag verkligen att vinden kan få vända.

 Min högsta önskan är att mina nära och kära runt omkring mig får må bra.

Jag önskar också att det blir ett händelserikt år med mycket roligt att se fram emot. En resa till värmen skulle inte alls sitta fel. 

2017 får också gärna bli året då jag blir miljonär och kanske också året då jag lär mig att ta hand om mig själv både psykisk och fysiskt. Det får också gärna vara året då jag börjar att ta tag i saker och blir bättre på att svara i telefonen. Kanske kan jag de kommande året börja tro något bra om mig själv! 

Jag önskar att 2017 är fyllt med tid ihop med både min familj och mina vänner.

Men mest av allt önskar jag att alla jag känner får vara friska, lyckliga och får njuta av livet.

Vad önskar du?

1 kommentar

Vem saknar du?

Julen är en underbar högtid på alla sätt och vis. Jag tycker det absolut bästa med julen är att umgås, hur alla tar sig tid att träffas och ha mysigt tillsammans. Bara spendera tid med nära och kära får mig att må så bra. Det får mig att vilja ja jul oftare ♡


Men..det är också på julen de vi saknar fattas oss lite extra. Det är på julen det blir så otroligt kännbart att de inte längre finns hos oss. Och mitt i all glädje denna julhelg så kommer tårarna och det onda i hjärtat att gör lite extra ont.

I år förlorade jag min älskade bästa vän, min familjemedlem Ticko och jag skulle ljuga om jag sa att jag fortfarande inte sörjer honom. Det gör jag. Och tårarna rinner fortfarande ofta bara av tanken på honom, att han inte längre finns här oss mig, att livet fortsätter utan honom. Jag hör hur det låter - hon grinar fortfarande över sin hund-  Men har du inte själv haft djur så förstår du inte..har du inte själv älskat så kommer du aldrig förstå.

Hösten 2002 förlorade jag min morfar, hastigt och lustigt så fanns han bara inte längre. Jag kommer aldrig glömma min morfar och det är så mycket jag önskar han hade fått se och uppleva.
  Det är så mycket jag undrar. Hade du varit stolt över mig? Hade du tyckt om den jag är idag? Har jag gjort kloka val genom livet tycker du? Ja det är så mycket jag undrar över, så mycket jag aldrig kommer att få svar på.

 Ser du ner på mig från himlen morfar? Jag pratar ofta med dig och ber dig om styrka när livet känns tungt för jag vill någonstans tro att du är min skyddande ängel, att du finns där för mig, att du hör mig.

Det här inlägget är ett av de jobbigare jag har skrivit och det har verkligen tagit tid mellan tårarna. Jag hade nog inte orkat skrivit det om det inte varit en punkt i en bloggutmaning..MEN..Jag är glad att jag gjort det. Jag vill minnas de som inte längre finns här hos oss, jag vill att de ska vara ihågkommna, hyllade och omtalade även om de inte fysisk finns här längre. För det är dom värda ♡

Julen ÄR glädjes högtid men jaa, den är även saknades tid. Tid för eftertanke.

Tänk på att njuta av varandras sällskap för en dag ska vi alla lämna jordens yta och vi har faktiskt ingen aning om när. Ta ingen för givet. Berätta för dina nära och kära att du älskar dom. För hur högt jag än ropar till min morfar och min älskade Ticko så kommer dom inte höra. Och det gör ont.

Älskar varandra! ♡ 

0 kommentarer

Det här med hemmaträning ♡

Ja ni, de som följer mig på snapchat har fått följa mig lite i min träning, er andra har jag inte uppdaterat så flitigt.


Jag har på något sätt, jag vet inte riktigt när det hände eller hur, bestämt mig för att det verkligen är dags att komma i form nu. Jag hatar verkligen allt med min kropp och hade jag dålig självbild innan jag fick barn så är det inget mot vad jag har i dag. Jag tittar mig i spegeln och mår sjukt dåligt..Jag hatar allt jag ser..Och alla extra kilon som hänger sig kvar knäcker mig...och vem kan göra något åt det? Jo, bara jag och ingen annan. 

Jag har som de flesta vet redan ganska fullspäckat i mina veckor med barn, jobb och hästarna så att ta sig till ett gym och bränna av ett pass finns liksom inte riktigt på kartan just nu, även om vilja finns så går det inte riktigt att få ihop.
Därför vill jag slå ett slag för hemmaträning. Något som funkar kanon för mig, jag behöver inte tjata till mig barnvakt eller stressa iväg någonstans. 

Jag har kört efter ett träningsprogram som innefattar 2*15 min styrka hemma varannan dag och varannan dag promenad/jogging 45 min.

Och jaaa det är lite annorlunda att träna med två busungar runt fötterna MEN det är också väldigt roligt. Så fort jag plockar fram min träningsmatta så vet tjejerna vad som är på gång och jag har helt enkelt fått engagera dom också. Vi värmer upp och dansar tillsammans. Ibland har jag någon på ryggen när jag gör armhävningar och ibland får jag lyfta barn istället för hantlar. Men vi har det kul. Förena nytta med nöje helt enkelt.

Så att man inte kan träna för att man har barn handlar bara om att man inte vill skulle jag säga.

För ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. 

Jag har kört några veckor och har varken vägt mig eller mätt mig vilket va dumt, jag ser själv inga resultat alls..men jag känner skillnad. Jag känner mig starkare i kroppen, jag känner mig piggare, jag känner mig lite bättre. Att komma i form med min kropp kommer att ta tid och jag har en jäkligt lång och jobbig bit kvar. Jag hoppas jag kommer hålla i min motivation och jag hoppas inte att jag kommer att ge upp. 

Fixar jag det här? Tror du på mig? 

3 kommentarer