Allt jag behöver har jag inom mig?



När jag för snart två år sedan valde att gå tillbaka och jobba inom byggbranschen igen visste jag exakt vad jag valde, jag vägde för- och nackdelar fram och tillbaka länge och väl och valde ändå att gå tillbaka till en bransch som kan vara rätt hård, ett beslut jag verkligen inte ångrar. 

 Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb och både mina chefer och mina kollegor är toppen.

Men jag valde också baksidan och den är bitvis jävligt tung, men jag visste om den. Likväl kommer det som en käftsmäll ibland. Man är väl helt enkelt inte mer än människan, ibland tar saker hårdare än annars. Dagsform kanske? 

Jag visste att det jag klev in i var en stor dos av utanförskap. Det hör på något sätt till som ensam tjej i en mansdominerad bransch, hur hårt man än kämpar blir man ändå alltid den som inte är som dom andra - tjejen, man blir aldrig på riktigt en av dom. Det finns säkert andra tjejer i min situation som känner annorlunda, men det här är min verklighet, min uppfattning. Det är absolut inte så att jag känner mig utfryst eller borträknad och det är absolut inte så att någon är dum mot mig. Men killar är inte och tänker inte som tjejer, attityden är annorlunda. Och kanske är utifrån det jag känner som jag gör. 

Jag har ingen som håller mig om ryggen, jag har ingen som peppar mig när saker går emot mig, jag har ingen som jag litar på i alla lägen, jag har ingen jag känner att jag kan vända mig till. Jag har ingen övrig relation till mina kollegor utöver jobbet. Det har jag haft på alla mina andra jobb utanför byggbranschen. Och helt ärligt, jag saknar det. Ni vet bara en så simpel sak som att någon skulle höra av sig om jag va sjuk. En känsla av att någon bryr sig. Ibland undrar jag om vissa av mina kollegor ens skulle reagera om jag bara slutade dyka upp. 

Ibland rör det mig inte i ryggen, det kan till och med va skönt, ibland gör det mig ledsen. 

Jag är stark, jag tål skit, jag tar sällan åt mig, jag har skinn på näsan, jag kan bita ifrån, jag kan stå upp för mig själv. Men det faktum att jag ofta kan känna mig så ensam, det är jobbigt. Det är inte det att jag saknar en annan tjej på mitt jobb, jag saknar nog mest någon som uppriktigt brydde sig. Men det kanske bara är tjejer som tänker och känner som jag gör?

Men det är väl mänskligt att söka gemenskap kanske? Man spenderar ju rätt många timmar på jobbet och för mig är iallfall gemskap viktigt. Men för mina kollegor är jag just det, bara en kollega. 

På mitt jobb är alla också redan så "ihop parade", två är barndomsvänner, far och son, granne, ja alla har en övrig relation ..och så är det jag.. och ja jag känner mig faktikst väldigt ofta utanför. 

Jag vet att jag klarar mig bra själv, ensam är ofta stark men ibland, bara ibland, får man vara svag ;) 

Men hey.. Jag har iallafall ett jobb att gå till och det är jag otroligt glad för. 

Nu är det bara imorgon kvar att jobba, sen blir det liten efterlängtad julledighet med mina nära och kära som jag vet bryr sig om mig! ♡

Peace love & understanding vänner ;) 


0 kommentarer

Luciafirande ♡


Idag har jag och dom här två gullungarna varit lediga, men trots det ringde klockan lika tidigt som vanligt för idag vankades det luciatåg på förskolan redan klockan sju.

Det är nog bara en förälder som vet hur löjligt stolt man känner sig när man ser sina barn stå där och sjunga för full hals inför ett rum fullt av människor.  När man vet hur mycket tid dom har lagt ner på att öva på alla sånger och tränat in hur dom ska gå, hur dom ska ställa upp sig och i vilken ordning allt ska göras i repertoaren. Ja då är man som förälder obeskrivligt stolt.
Och fröknarna hade ordnat ett så mysigt luciatåg även i år, som man beundrar dem för deras oändliga tålamod med allting.
 I år kunde ju inte Andreas vara med och kolla på tjejerna eftersom han var på kurs och det kändes så tomt utan honom. Men vi hade turen att få med både mormor och Niclas istället.

Efter luciatåget åkte vi hem och laddade om en stund innan vi tog oss in till stan för att hälsa på min mormor och min farfar och lussa lite för dom. Det var så uppskatta, vi bjöd på lite hembakat, både lussebullar och pepparkakor och umgicks en stund med dom. Så underbart att ha lite tid ihop med dem, man har så ofta dåligt samvete över att man allt för sällan hinner åka och hälsa på dem när vardagen snurrar på i trehundra blås. Men idag va vi ju lediga och då får man verkligen passa på ♡

Efter det åkte vi vidare till stallet och fixade allt som skulle göras där. Sen blev det ridning för båda tjejerna. Idag gjorde vi en liten bana med bland annat två små hinder. Och tjejerna var så otroligt duktiga, Moa-Louise både travadeoch galopperade helt själv med sin lilla Mysan och hindren blev en klar favorit för henne, hon red över dem om och om igen. Det gjorde såklart även Mira men bara i skritt men hon var mer än nöjd med det ^^

Moa-Louise råkade dessvärre ramla av när Mysan tog ett jättesprång över ett av hindrena och först blev hon både rädd och ledsen och ville minsann aldrig hoppa igen. Men som man själv är fostrad så kastade jag upp henne direkt igen och sa åt henne att hoppa en gång till och då kom lyckan tillbaka. Nu pratar hon vitt och brett om hur hon vill börja hopptävla och vart hon ska hänga alla rosetter hon ska vinna, älskade unge ♡ Jag vet inte hur många gånger hon har frågat under kvällen när vi ska hoppa nästa gång.


När allt var klart i stallet blev det en sväng hem för lite lunch, vi hann få upp och klä granen och baka lite julgodis innan det var dags att åka tillbaka till stallet för att släppa in och natta hästarna.

Tjejerna älskar att få vara med och ta in hästarna och det blir alltid en lång procedur av godnattkramar och pussar till var och en av hästarna innan vi kan bege oss hemåt







Jag och tjejerna avslutade kvällen med en film och lite popcorn i sängen. Tjejerna får vara lediga även imorgon, då ska Andreas vara hem men för mig blir det jobb igen så nu ska jag ta och knipa igen dom gör grönbruna och sova ett par timmar.

Hoppas ni har haft en mysig Lucia ♡
0 kommentarer

Måndag & kvällsritt ♡


Måndag igen och ny vecka, tänk att det bara är två veckor kvar till jul nu. December har gått så rasande fort hittills och det lär väl antagligen fortsätta i det här tempot.

Idag efter jobb och dagis bar det av till stallet, tjejerna käkade kvällsmat där ute medan vi fixade stallet och sen blev det ridning i mörkret med pannlampa. Båda tjejerna är så otroligt duktiga, dom utvecklas så mycket hela tiden. Idag fick dom rida lite slalom mellan koner och öva på att stanna mellan koner. Vi kämpade på så gott det gick i mörkret.

Men.. jag har ju faktiskt inte presenterat vårat senaste tillskott ordentligt kom jag på.

Här är hon den vita lilla ponnyn som flyttade hem till oss och rakt in i våra hjärtan för lite drygt en månad sedan. 

Ett fyraårigt sto som vi kallar för Mysan. Hos sin förra ägare kallades hon för Mini men det skulle bli lite ironiskt hos oss då hon är näst störst i flocken, haha! 
Hon är en liten utmaning för oss allihopa men som vi tycker om henne allra redan. Just nu handlar allt om att lära känna varandra och få en så fin relation som det bara går. Tjejerna älskar henne verkligen och Moa-Louise säger att hon nog är en enhörning egentligen ♡
  Till våren är tanken att tjejerna ska få börja ta lite lektioner med henne och vem vet kanske ger vi oss så småningom ut på en och annan tävling. Moa-Louise drömmer ju om att börja hopptävla, så som moster gör! 





Visst är hon fin, våran lilla Mysan ♡

Efter stallet blev det duschen och bums i säng för tjejerna. Vi fixade iordning allt för morgondagen, tjejerna ska nämligen lussa redan imorgon på dagis men då bara för byns pensionärer. Så det skulle strykas linnen och plockas fram kronor och ljus och allt det som hör till. Moa-Louise vill vara både tärna och Lucia och Mira önskade att få vara pepparkaka i år. På torsdag morgon ska vi äntligen få se dom lussa och det ska bli så himla mysigt, jag längtar verkligen. 

Nu ska jag ta och avrunda den här kvällen.
Imorgon åker Andreas på kurs igen och jag ska lyckas rodda själv med allt här hemma, vi får ser hur det går med det men jag har en känsla av att det kan vara en fördel att vara så utvilad som möjligt. ;)

Så..Tack o godnatt! 


0 kommentarer