Vilken överraskning..
I februari började jag känna mig lite konstig i kroppen..kunde liksom inte riktigt sätta fingret på va som kändes annorlunda..och så här vid 34-års ålder kändes klimakteriet kanske lite tidigt men det var ändå min första gissning 😂 Men det visade sig vara av en helt annan orsak jag mådde som jag gjorde.
Det växter nämligen ett litet liv i min mage, en bebis nummer tre ❤
Alltså wow..
Vi ska bli fem i familjen. Hur coolt?
Jag kan knappt fortfarande förstå att det är sant..
Vi blev både chockade och glada, herregud det är ju sex år sedan vi hade en nyfödd här hemma, känns som man har glömt precis allting.


Tjejerna blev såklart otroligt glada, dom har ju tjatat i flera år efter ett lillasyskon. Vill ni se deras reaktion får ni kika in på deras Youtubekanal där dom fick släppa en video.



Den här graviditeten har varit helt annorlunda från mina tidigare, i och för sig inte så konstigt kanske - jag är äldre och förra årets brutna fotled bidrog ju inte direkt till att kroppen va i toppform innan.
Men den största skillnaden har varit att jag tidigt fick väldigt högt blodtryck.
Med Moa-louise fick jag havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten och fick då skyhögt blodtryck så det har varit något dom hållt extra koll på både när Mira låg i magen och nu med den lilla. Med Mira låg blodtrycket bra men denna gång blev det så högt så tidigt att jag var tvungen att börja med en del medicin för att få ner blodtrycket. Det gjorde att vi kände att det var bäst att redan tidigt berätta för dom närmaste samt på jobbet då vi oroade oss för hur det skulle bli, hade inte blodtrycket gått ner hade jag i värsta fall blivit inlagd.
Därför har många känt till våran lilla "hemlis" ganska länge nu. För andra är det nyhet 😄

Jag har sedan några veckor tillbaka redan gått hem. Både på grund av mitt höga blodtrycket och den rådande pandemi så rådde min läkare mig starkt att gå hem på graviditetspenning och jag fick den beviljad utan problem. Så nu kommer jag att vara hemma lite drygt ett år framåt, hur sjukt??
Nu när tjejerna har fått berätta så tänkte jag försöka börja blogga lite om även den här graviditeten eller ja den senare delen av den iallafall. Det har varit så kul att gå tillbaka och läsa om i efterhand och hoppas ni tycker det är lite kul att få följa med på resan.
Tänk i höst har vi tre små trollungar här hemma, livet hörni.. wow.. jag kan inget annat än känna ren och skär lycka!
Tack för att jag får leva livet liv 🙏❤
Wow 😍