Sanna - Livet enligt mig

Äsch...Jag vet inte.. Det kanske är lite löjligt ändå... 

...Ja det kanske är lite löjligt att bli så glad över att ett vilt djur bestämmer sig för att flytta in i ens trädgård. Men vet ni vad, jag struntar i om det är lite löjligt, jag blir på riktigt glad ända in i själen.

 Vi har nästan varje år sedan vi flyttade hit haft igelkottar hos oss och i år var inget undantag. 

Jag blev så himla glad när en liten kotte helt plötsligt bara dök upp på grusgången förra veckan och ännu gladare när det visade sig vara två stycken 🥰🦔

Dom är så förbaskat söta, den ena är nästan inte alls rädd av sig, den kommer nära och äter nästan ur handen, den har tjejerna döpt till Tuffisen.

  Den andra är lite mer försynt och kommer inte riktigt lika nära, det rullar ihop sig till en liten taggboll om någon råkar göra en lite för plötslig rörelse, den kallas såklart "Lille Fegis" 

Det är så mysigt att ha dom här, tjejerna är så glada, dom fixar med både mat och vatten till dom och ser till att allt finns ordnat för dem inför natten. Vi har ju läst att det är då dom är aktiva. 

  Moa-louise planerar dessutom nu för att bygga ett litet vinterhus åt dom. Vi har googlat lite så vi får se vad vi kan knåpa ihop. Det vore ju supermysigt om dom valde att övervintra hos oss också! Vilken dröm!

Men jo, visst blir man väl glad, dom här små kottarna skulle kunna flytta in vart dom vill och så väljer dom att både bo hos oss och ty sig till oss, det är mäktigt på något vis. Ett vilt djur som gör precis som det vill kommer hem till oss. 

Tror ni dom känner att man är en djurvän eller är det bara slumpen? 

Tror ni det är samma igelkottar som kommer tillbaka till oss? 

Men det är inte bara mysigt det finns också en annan väldigt bra sak -  dom är ju nyttodjur... dom äter sniglar!! Hurra, dom kunde inte vara mer välkomna, jag är så less på att gå på snigeljakt om kvällarna. Nu vet jag inte om det beror på värmen som varit på sistone eller om igelkottarna redan gör sitt jobb för snigelantalet har verkligen drastiskt minskat här på tomten.

Åh vet ni, det var så otroligt sorgligt idag när jag och Moa-louise åkte en sväng till Vingåker, vi såg tre överkörda igelkottar längst med vägen, så fruktansvärt ledsamt. Det gör oss bara ännu mer tacksamma över att vi har två hemma och hoppas verkligen de håller sig långt borta från vägarna så dom får leva långa och lyckliga liv och skaffa många söta små ungar.

Jag är glad att mina barn får uppleva att "umgås" men likväl vilda som tama djur, värna om dom och bry sig om, visa respekt och lära sig saker om andra individer. Jag tycker det är både fint och viktigt.

Jag minns förra sommaren när jag satt här inne med min brutna jäkla fot i den där nedrans rullstolen och kände mig så instängd, så ledsen och så utanför och tjejerna såg en igelkotte på tomten, dom var så glada, jag rullade fram till fönstret med rullstolen och försökte kika ut, försökte vara med på ett hörn och så grät jag...Jag grät för att jag inte kunde krypa runt där i buskarna med dom och kika på igelkotten, att jag inte kunde springa ut med dom och mata den.. usch vad jag kände mig ledsen då,  känslan jag hade då, fy vad glad jag är att ha allt det där bakom mig. 

För i år kan jag, i år är jag med och matar dom och kikar på dem och får dela dom där mysiga stunderna med mina älskade tjejer, mina tjejer som älskar djur så mycket, jag som älskar djur så mycket, vilken glädje och vi kan dela den ❤

Välkomna hit små kottarna, jag hoppas ni stannar för alltid ❤🦔