50%
Livet har sakta men säkert börjat återställas till det normala, jag kan äntligen vara med i vardagen igen, vara delaktig i barnen och deras aktiviteter på ett helt annat sätt än tidigare, vilket är en otrolig befrielse.
Det är sant som dom säger, man får ett helt annat perspektiv på livet när man under en period inte kunnat göra sånt som man alltid annars tar för givet.
Jag har dessutom jobbat min första vecka, dock bara 50% så alltså bara fyra timmar per dag. Men det har varit nog så tufft vill jag lova.
Värken har till och från varit nästintill outhärdlig men mentalt är det en ren fröjd att få jobba igen.
Det går med andra ord sakta men säkert åt rätt håll även om det är en lång bit kvar.
Jag tragglar flitig på med mina rörelseövningar och drar på mig min ursnygga stödstrumpa var eviga dag och känner mig som vilken fräsch 80-åring som helst.... 👵🏻
skämt o sido så ..heja mig faktiskt som kämpar på 💪det måste man väl få lov att säga. Ge sig själv en klapp på axeln någon gång då och då mår väl alla bra av.
Så här ser förresten mitt ben ut på insidan nu mera. Vackert? Njaa.. men hålla ihop det ska det iallafall. Funktionellt är kanske ordet vi kan välja att använda för att beskriva detta.
Både plattan och skruvarna är nu tänkta att dom ska få sitta kvar, om det inte blir några komplikationer vill säga.
På senaste röntgen kunde läkaren tydligen se att det hade börjat bildats "nytt skelett" i frakturer, vilket var bra. Man känner sig ju helt ärligt lite som iq fiskmås 🐦 när man pratar med en läkare och man får ju vara glad om man lyckas snappa ut nått ord i sådär varannan mening iallafall.. eller det kanske bara är jag? 😅 Känner sig andra så när jag pratar i termer om mitt jobb tro? 🤔😂
Idag efter jobbet åkte jag och tjejerna ut till stallet och mötte upp min mamma så tjejerna kunde få rida ut en sväng. Har jag sagt hur glad och tacksam jag är för alla som hjälper oss med hästarna? Vilka änglar, världens bästa!!
Kvällen bjöd på tradionell fredagstacos med efterföljande fredagsmys. Slutligen slocknade hela familjen (utom jag då som ligger vaken än) i våran säng, trångt så in i bängen. Funderar starkt på en sån 2,10 säng eller större så vi kan få plats två vuxna - varav en som snor runt som en virvelvind (inte jag), två barn som inte är några små spädbarn längre direkt - den ena snart lika lång som sin mamma, en snarkande hund, en katt som kan sträcka ut sig och bli 1,50 minst och just det en katt till... finns det så stora sängar ens? 🤔
Nej nu ska jag försöka krypa ner någonstans här i sängen och slå ihop dom här grönbruna för idag, jag är galet trött i både knopp och fot. Imorgon väntar en dag i stallet, bästa sättet att spendera en ledig lördag!!!
Trevlig helg där ute kära vänner! ♡