Sommarens projekt - sex veckor i gips
Jaa nu har jag en hel hög med utkast liggandes, jag har påbörjat massor inlägg som inte blir klara, typiskt mig. Men en vacker dag kanske dom kommer bli postade, vem vet.
Sist jag tänkt posta något här var det om vårat projekt här hemma, sommarens stora uteprojekt. Just det projektet som satte stopp för alla mina planer denna sommar, det projektet som satte mig i rullstol med en bruten fotled.
Jag hann ju aldrig posta det inlägget.. den 7/6 ramlade jag ned från en stege och bröt fotleden, en "väldigt ful fraktur" benämnde läkaren det som. En fraktur som i sin tur inbar omedelbar opertion. Foten har inte fått belastats över huvud taget och jag har därmed varit förvisad till rullstol kombinerat med liggades med foten i högläge.
Nu har det gått en månad, en månad av mina förhoppningsvis sex veckor med gips i rullstol. Foten läker sakta med säkert, men psyket har fått sig en rejäl törn när livet vänds upp och ned. Allt man dagligen tar förgivet att kunna göra och inte längre klarar att göra själv, simpla saker. Den frustrationen det skapar är svår att beskriva. Men nu börjar jag sakta se slutet på det här, slutet på en jobbig tid och början på en lång väg tillbaka.
Och som jag längtar, jag längtar efter att kunna röra mig fritt, att kunna leka med mina barn, att kunna köra bil, vara i stallet, städa och plocka, åka och handla, vara ute i min trädgård, jag längtar tillbaka till mitt jobb och mina kollegor, jag längtar efter att få se mitt eget sovrum igen, efter att kunna ta en dusch lite smidigt, att kunna välja kläder direkt ur min garderob. JAG LÄNGTAR EFTER SÅ MYCKET!
Och ja, jag är tacksam för att det "bara" var foten, jag är tacksam att jag lever, att jag kommer kunna gå igen och förhoppningsvis blir helt återställd, jag är tacksam för att det här tillståndet bara är just nu. Jag är tacksam, tro mig!
Men alla som känner mig vet att just sitta stilla och ta det lungt är långt ifrån min favorit sysselsättning. Det kaoset jag har upplevt inom mig den senaste månaden har varit långt ifrån nyttig för mig.
Men nedräkningen har börjat, just idag är det 13 dagar kvar till nästa besök på sjkhuset och första besöket med sjukgymnasten.
Inlägget om "årets projekt" kommer att komma men det hade känts konstigt att posta det innan detta då det helt enkelt ändrade allt för våra planer. Livet har inte flytit på som vanligt direkt.
Men det var iallafall en liten rapport från dagsläget.
Hoppas ni har en härligare sommar än så här iallafall! Ta hand om varandra och njut av livet 🌸
