Fem dagar..
Åh idag är det bara F E M dagar kvar med den här skiten. Jag måste verkligen intala mig att det verkligen bara är fem dagar kvar nu. Jag vet att det inte kommer vara att bara resa sig upp och gå som om ingeting har hänt, men jag måste bara försöka se slutet på det här.
Just nu känner jag bara mer frustration än någonsin tidgare, nu vill jag bara kunna göra saker som vanligt igen. Det kryper i hela kroppen och jag orkar egentligen inte vänta ens en dag till. Släpp ut mig från det här fängelset NUUUUUUUUU!
På fredag går äntligen Andreas på semester, det ska bli så skönt, jag har ju knappt sett röken av honom under alla dessa veckor, han har jobbat över massor och när han väl varit hemma har han hållt på ute eller fixat med annat. Ska bli så skönt att få tid ihop hela familjen, det är ju det bästa jag vet! Så på fredag ska vi fira in Andreas semester men på måndag ska vi fira ordentligt.
Det tråkiga är att det känns som sommaren redan är över, jag har suttit inne och skrotat hela jäkla sommaren.. usch det känns då sorgligt. Men vi får verkligen hoppas att det sista av juli och augusti kan bjuda på lite fina dagar så jag kan få hinna njuta lite innan hösten kommer.
Nu ska jag bita ihop dom här sista dagarna.. håll ut!!!