Blogga är så tvåtusentvå...
Här om dagen satt jag och kollade tillbaka och läste gamla inlägg, så kul att se tillbaka på alla fina minnen som finns här. Jag startade min blogg 2007 och den har varit en stor del i mitt liv i med- och motgångar.
Jag gillar formatet blogg, jag får ut mina tankar och vad som händer i mitt liv, jag kan gå tillbaka och minnas och jag kan dela med mig, jag kan vara personlig men behöver inte dela med mig av det som känns privat.
Jag har enda sedan jag lärde mig skriva haft dagbok som senare resulterade i just den här bloggen. Och visst jag skulle kunna ha min blogg privat, bara för mig själv utan att publicera något för er som ändå valt att läsa min blogg, Men, jag tycker det är roligt att få dela med mig och iallafall tidigare vet jag att mina nära och kära har uppskattat att få följa med lite i våran vardag.
Jag har ju som många vet tusen bollar i luften jämt, jag jobbar heltid, har ett hus med allt vad det innebär och alla djuren, hönsen, katterna, hunden och inte minst hästarna som kräver sitt. Jag är en mamma som ska hinna med mina barn, deras aktiviteter och allt runt omkring. Jag är sambo med världens bästa kille, en relation som vilken annan, måste vårdas och skötas om. Och så jag själv, jag ska hinna med mig själv också. Jag ska räcka till för många. Det är ändå en vardag jag har valt och jag älskar den. MEN tid över till att träffa och prata av mig med vänner hinns sällan med, jag är absolut ingen "prata-i-telefonen-människa". Så bloggen blir på så sätt även ett litet sätt för mig att hinna med mig själv och dela med mig till mina vänner jag önskar jag hade mer tid till, jag vill få alla dom att känna att dom är en del av mitt liv även om vi inte hinner ses och prata så ofta som man önskar. Jag brukar alltid skoja och säga, vill man umgås med mig så får man komma till mitt andra hem - stallet, men det ligger ju faktikst lite sanning i det 😅
Så med andra ord tänkte jag försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen, jag vet att det går i perioder, ibland finns varken skrivlust eller inspiration till några inlägg. Men kanske dyker det upp några rader här då och då. Jag har ju även dragit mig lite ifrån sociala medier senaste tiden vilket ibland är skönt, ibland är jobbigt. Men ibland orkar man bara inte helt enkelt. Livet i sig är mer än nog.
Vi får se om det blir ändring på det med när våran kommer, det om något är ju en tid att känna sig inspirerad av.
Slutet på 2019 och början på 2020, var en sån hemsk och inspirationslös period. Vi gick igenom så mycket jobbigt, allt avlöste varandra, vi hann inte ens resa oss innan nästa smäll kom. Det har verkligen satt sina spår och hade det inte varit för min fina, sammansvetsade familj hade det varit svårt att orkar stundtals.
Nu försöker vi blicka framåt, det är tungt att lämna nära och kära i ett kapitel bakom sig, att inte få chans att skapa nya minnen tillsammans, men hur hårt det än må låta så är det ju så livet är, det är ingenting vi kan ändra på även om man önskade. Jag är glad för allt jag har, alla runt omkring mig och det liv jag lever. Det gäller att hitta dom små guldkornen i vardagen, där hittar man kraft, ork och energi och förhoppningsvis är det dom guldkornen jag kommer orka dela med mig av här.
Ta hand om varandra! ♡