Hur är det möjligt?
Hur är det ens möjligt att vara sjuka så ofta som vi är? Det känns helt jäkla ofattbart.
I söndags kväll hade Mira fått lite prickar på rumpan som vi reagerade lite på men mest pratade bort som lite blöjexem. I måndags var ju jag hemma med tjejerna, jag är ju föräldraledig på måndagar. Under dagen var Mira trött och gnällig och fler prickar blossade upp lite varstans. Natten till tisdagen fick vi i princip inte sova något alls. Så tisdag fick Andreas vaba. När jag ringde dagis på morgonen för att meddela att tjejerna skulle bli hemma berättade fröken att flera av barnen på lilla avdelningen hade fått vattkoppor så AHA..det var alltså det Mira hade åkt på... trodde vi.
Andreas vabade tisdag-torsdag. Moa-Louise hade feber en sväng men inga prickar. Mira fick några mer enstaka prickar men verkade inte vara besvärad av dem. Hon var trött, gnällig och lite känslig och klagade över att hon hade ont i munnen där vi kunde sen en va vi trodde vattkoppa..
Vi fick inte riktigt ihop det med vattkoppor men tänkte ändå att vi kanske för en gångs skull kom lindrigt undan med något. Jag minns själv när jag hade vattkoppor och hur det kliade och hur dåligt jag mådde.
I fredags vabade mamma tjejerna och då fick min syster som också varit sjuk i veckan veta att hon åkt på höstblåsor efter att ha träffat läkare.. och då föll polletten ner.. barnen har inte haft en lindrig släng av vattkoppor..dom har haft höstblåsor.. vilket jag också har åkt på nu. Alltså vafan.
Jag kände mig extremt trött efter jobbet i fredags men inte mer än så. Men så natten till lördag hade jag frossa, frös så jag trodde jag skulle skaka sönder trots att det var supervarmt ute och inne. Halsen kändes helt plötsligt supersvullen och huvudet värkte nått fruktansvärt och under gårdagen kom blåsorna. I munnen, på händerna och under fötterna. Inte många men dom ömmar otroligt mycket. Idag har jag iallafall känt mig hyffsat pigg och orkat hålla igång lite grann. Men blåsorna är kvar och jag har svårt att svälja och äta. Men som sagt jag är ändå piggare idag så jag hoppas det vänder nu.
Höstblåsor blandas ofta och lätt ihop med vattkoppor men nu när jag läst en del om det är jag väldigt övertygad om att vi precis som min syster också har fått det.
Frågan är ju om det går både höstblåsor och vattkoppor på dagis eller om vi är fler föräldrar som tagit fel på typ av prickar. Det hade helt klart varit skönt att ha kunnat bockat av vattkoppor från listan men, men, nu har vi kört höstblåsor som man också (förhoppningsvis) bara får en gång.
Hela helgen har bjudit på fantastiskt väder, själv njöt jag ju inte nå vidare av vädret igår då jag spenderade eftermiddagen sovandes på soffan.
Men idag har vi hela familjen orkat vara ute och njutit av solens strålar. Jag blev väckt till nybryggt kaffe och skagenmacka så dagen kunde knappast ha börjat bättre. Efter frukost tog vi på oss och gick ut direkt så vi har ändå hunnit en del idag. Vi har betat av lite av den gigantiska grushögen Andreas fick i födelsedagspresent av mig. Vi har fikat ute i solen och tjejerna har lekt för fullt och hundarna har strosat runt.
Jag har tagit många och långa pauser för att orka med men det har gått bra. Jag har ju så förbaskat svårt att ta det lugnt och sitta still, det är verkligen inte min kopp te. Jag kan bli så irriterad, frustrerad och arg när kroppen säger något annat. Då skiter jag i att lyssna på den bara..ibland går det, ibland får jag sota för det i efterhand ;)
Men imorgon tänkte jag helt enkelt vara helt frisk igen. Och nu har väl vi fått vår beskärda del av sjukdom för i år, på riktigt!
Nu är jag så trött att jag nästan ser dubbelt så någon avslutning i hockeymatchen kommer jag nog inte se.
Tack o godnatt!
