Det är dags nu.
Nu har jag och Neo spenderat två veckor hemma själva dagtid, utan både tjejer och Andreas. Vår tredje vecka startade igår. Det har gått bra men saker blir ju annorlunda när man helt plötsligt ska göra allting själv, det tog ett par dagar att vänja sig. Man blir ju snabbt bortskämd när man är två vuxna hemma. Man hinner med så mycket sysslor som annars är svåra att få tiden att räcka till.
Andreas var hemma med oss i fem veckor och sista veckan var även tjejerna hemma på höstlov så det blev lite kontrast första måndagen när vi hade lämnat tjejerna på skolan.
Usch fem veckor gick alldeles för fort. Vi hade det så otroligt mysigt tillsammans hemma. Tänk om man kunde få pausa livet lite sådär. Alla borde ha möjligheten att vara hemma tillsammans så här länge när man fått en bebis. Framförallt det första barnet. Jag känner mig iallafall otroligt lyckligt lottad över att vi hade möjligheten.
Varför vi valde att vara hemma båda så länge efter Neo föddes har ju dels att göra med att man efter ett kejsarsnitt inte får bära eller lyfta dom första 4-6 veckorna. Och jag har varit otroligt tacksam över att ha haft Andreas hemma.
Nu läkte mitt snitt väldigt bra och jag har inte haft några komplikationer alls efter. Men ett kejsarsnitt är ett ganska stort ingrepp i kroppen och man ska självklart vara försiktig.
Jag har successivt ökat belastningen för kroppen och nu känner jag att jag är på god väg tillbaka. Men det tar tid och man måste väl låta det göra det.
Och vi har ju som alla vet "inte bara" barn som behöver tas hand om heller, vi har ju även en del djur och dom ska ju ha sin omvårdnad oavsett hur våran status är, så i princip allt kring djuren har legat på Andreas och tjejerna under dessa veckor.
Nu håller jag och Neo på att försöka hitta våra egna rutiner under dagarna. Även om dagarna än så länge mest består av ammning i soffan så hittar vi sakta men säkert våran rytm på dagarna.
Men det är dags nu...Nu känner jag iallafall att det är dags att börja uppdatera här igen efter några veckors tystnad. Ni är en trogen skara som varit inne och kikat och äntligen fick jag tummen ur.
Man tänker ju att man ska ha så mycket tid över till telefonskrollande när man ändå sitter och ammar men faktum är att alla dom stunderna känns så viktiga att leva i för stunden, att finnas här och nu. Jag vet ju hur fort det går och så poff är dom stora och går i skolan. Jag försöker verkligen njuta av tiden här och nu, med min lilla bebis ♡ Telefonen är satt på vibrationsläge och det känns skönt. Jag kollar och uppdaterar när jag känner för det.
Men hörni hur fort gick inte den här hösten? Det måste väl officiellt räknas som vinter nu va.. eller?
Eftersom jag varit så dålig på att blogga dom senaste veckorna så bjuder jag på några härliga bilder från hösten som avslut på detta inlägg.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!! ♡
