Är jag redo? ♡
Ja ni, dagarna tuffar på och alla förändringar vi står inför som känts så långt borta är nu bara dagar bort. På måndag börjar som sagt Andreas sitt nya jobb och börjar därmed ligga borta och en ny vardag ska byggas upp här hemma.
Jag har trängt undan det här så länge att jag nu knappt ens känner mig förbered på vad som komma skall.
Hur kommer vardagen se ut? Kommer jag att fixa allt från fylla på pellets, få upp mina barn på morgonen, laga mat, duscha, träna, stallet?? Hur kommer det kännas att varje kväll gå och lägga sig i en tom säng? Jag är och har alltid varit bortskämd med en väldigt närvarande sambo, en väldigt ansvarstagande pappa till mina barn. Hur ska jag kunna stå stadigt i vardagen utan honom här hemma? Han som gör allt för mig. Han som gör mig hel.
Nej, just nu känns det bara som hela den här nya karusellen kan få snurra igång så vi kan räta ut alla frågetecken, landa i vår nya vardag. Känna efter om det här funkar för oss. Istället för att spekulera och grubbla.
Jag är ju jävligt envis och tjurskallig och har verkligen gett mig tusan på att jag ska, kan och vill fixa det här. Det kommer vara tufft på många sett, framförallt att inte ha min älskade sambo hemma, men allt går bara man vill.
Om drygt en månad är det dags även för mig att svida om och börja mitt nya jobb.
Det bästa med mitt nya jobba är att aldrig, aldrig behöva jobba helg. Inga röda dagar, inga sena kvällar. Jag längtar redan såå otroligt mycket efter de här lediga helgerna tillsammans hela familjen. Då får vi passa på att njuta av varandra och ta igen allt det vi missar i veckorna. För hur det än kommer omkring så visst är helgen lite helig ändå va!?
Här hemma just nu har vi som tidigare nämnt drabbats av dumma baciller igen och betar av ytterligare en vab-dag. Idag är Mira något piggare och febern har sjunkit med någon grad så nu hoppas vi att det kan få vända snart..vi har ju planer att ta oss en tripp till badhuset på fredag och sen har vi en ledig helg att se fram emot allihop tillsammans.
Efter tredje dagen hemma känner jag hur det kryper i kroppen, jag känner mig rastlös till tusen. Tack och lov kom min älskade mamma hit igår när hon slutat jobba så jag kunde åka en sväng till stallet och fylla på med lite energi. Och kvällen fick jag spendera med bästis och bara prata av mig. Välbehövligt! Det frestar liksom på att bara vara hemma speciellt med sjuka barn när man inte känner sig annat än otillräcklig.
Nej nu ska vi försöka kasta ihop lite lunch och få timmarna att gå..Imorgon vaknar vi gärna upp friska hela bunten!
