Sanna - Livet enligt mig

Folk som verkligen  känner mig vet att jag är kaoset med stort K på många sätt!

De må hända att de nästan alltid är hyffsat undanplockat hos oss men det för att jag likt ett litet flygplan fäller ut armarna och öser ner allt som kommer i min väg i närmsta låda så fort jag kommer hem.

Det som en gång började med en liten oskyldig "kaoslåda" i köket är numera kaos i alla lådor. Andreas svär högt när han hittar tjep i bestiklådan eller en leksakhäst i kryddlådan, en pysselbok vid tallrikarna och ett trassel av laddkablar och hörlurar bland fryspåsar och plastfolie.

 Hahaha jag kan inte hjälpa det, så länge jag inte ser skiten så stör den mig inte så mycket.

Sorterar inte Andreas strumpor så går jag gladeligen runt i en röd och en grön strumpa, allt jag inte vill se kastar jag ner i källartrappen. Blir jag trött på tvätthögarna i sovrummet kastar jag bara in allt i garderoben, i en hög på golvet. Min låda vid sängen innehåller allt från barnens pärlor till bankpapper och nån ensam stackars strumpa.

Jag ni hör, jag är kaos, fast det kanske inte syns utåt!

Men sen får jag ibland mina utbrott på kaoset jag skapat som inte syns utåt och då är det inget litet utbrott, då är det panik och allt måste bli ordning och reda, helst nyss. Sen är det en jäkla ordning...ett tag..

Mina hjärna liksom funkar bra så länge jag inte ser kaos. Så fort jag ser det blir det katastrof. Jag skulle ju gärna vilja säga att jag är pedantisk.. Men det är jag ju bara med det ögat ser. Det är t.ex. superviktigt för mig att kuddarna i soffan ligger snyggt, att sängen är bäddad och köksbordet alltid avpolckat. Det som inte syns finns inte.

Det konstiga är att jag på jobbet är helt tvärtom, där vill jag ha en pedantisk ordning bland mina verktyg och grejer. Jag märker direkt om någon t.ex. varit i min bil bara av att ett ynka litet papper som inte ligger precis där det ska vara. Så mina kollegor skulle nog tappa haka om dom visste hur mycket kaos jag kan vara hemma, haha! Konstigt va?

Att vi alltid har "så himla fint hemma" är ju faktikst långt i från sanningen som ni nu kanske förstår, men det vet ju inte ni, tills ni har öppnat en låda, ett skåp eller dörren ner till källartrappen hemma hos oss. Så gör inte det, jag varnar er, det kan ramla ut precis vad som helst. Fortsätt gärna tro att hos oss är det ordning och reda ;)

Ja ni, jag kan nog verkligen inte vara någon lätt människa att leva ihop med alla gånger, men Andreas har ju ändå stått ut i snart 13 år så han kanske också är en smula koas han också eller så har han bara gett upp hoppet om mig och mitt pedantiska kaos. 

MEN nu under ledigheten har iallafall min älskade sambo tagit rätt på en hel del av min skit, alla mina strumpor är ihopparade, tvätten är vikt och ligger på sin plats i lådor och garderober, källartrappen är städad OCH vi har numera ingen kaoslåda i köket.. Men hey.. alla har väl en kaoslåda i köket?? Minst en..Det måste man väl få ha?

/Fröken Kaos