Nya tider ♡
Ja, här hemma sveper förändringarnas vindar och vi står verkligen inför ett nytt kapitel i livet.
I morgon startar Andreas sin sista vecka på Skobes. Nästa måndag börjar han nytt jobb och i och med det kommer han även att ligga borta i veckorna, troligtvis mest måndag-torsdag. Och det är med väldigt blandade känslor vi startar upp det här nya kapitlet.
Det kommer bli omtumlande att lära sig vara "ensamstående" i veckorna. Att lära mig hantera mig själv och umgås med mig själv på ett helt annat sätt. Men jag tror också det är väldigt nyttigt för mig. Och jag vill tro att det här kommer att bli bra!!
Dessutom.... sa jag upp mig från mitt jobb idag och i början av Maj börjar jag en nygammal karriär inom byggbranschen. Jag återgår till golvläggningen igen. Det ska bli väldigt kul men också väldigt skrämmande. Det var så länge sedan jag jobbade med det här och jag är otroligt rädd att misslyckas. Men att ha ett 7-16-jobb helt utan helger och med en bättre lön än jag har idag får mig att vilja ge det en chans, ge mig en chans. Det lockar så otroligt mycket att det väger över allt som är jobbigt med yrket i sig.
Ja känslorna över alla förändringar är väldigt upp och ner och just nu känner jag väldigt mycket vemod. Det är lite svårt för mig att smälta att så mycket nytt kommer på en och samma gång kanske framförallt eftersom jag själv känt mig rätt svag rent psykiskt den senaste tiden, men jag har nog också alltid haft lite svårt för förändring. Det här året har ju egentligen hittils bara bestått av förändringar och jag känner lite ibland att jag bara vill dra i nödbromsen. Efter de här stora förändringarna med våra jobb får det gärna lugna ner sig lite så vi kan hinna landa.
Men jag tror att det känns jobbigast nu innan allt är igång. Innan man hittat en vardag i allt nytt. Innan man vet hur allt kommer att bli, hur allt kommer att kännas.
Jag har sjukt mycket jag skulle behöva skriva av mig om men efter den här intensiva jobbhelgen känner jag mig bara helt färdig.
Stackars lilla Mira har åkt på feber igen och har varit både ledsen och hängig under helgen. I morse visade termometern 38.8 och nu vid läggning hade hon svårt att somna för näsan rann och halsen rossla. Tänk att man inte kan få vara frisk en hel månad ens. Dessa dagisbaciller är verkligen inte att leka med. Sjukt tröttsamt. Så för mig blir det med största sannolikhet vab imorgon. Har inte hjärta att lämpa över det på Andreas hans sista vecka. Jag har ju iallafall en månad kvar från idag på mitt jobb.
Nu ska jag försöka lägga alla tankar som snurrar i mitt huvud på hyllan ett par timmar för jag behöver verkligen en natt med ordentlig sömn. Inte för att det brukar vara det man kan vänta sig med ett sjukt barn men man kan ju hoppas. Batterinivån i den här kroppen och knoppen är långt under noll...såå tack och godnatt hörrni! ♡
