Sanna - Livet enligt mig

Men varför skulle inte jag kunna få uppleva det? Man lever ju bara en gång. 

Jag har haft så jävla roligt. Jag har fått spendera fem helt fantastiska dagar med min allra bästa kompis, god mat, fint väder, bra musik, gott dricka, galna påhitt, långa sovmornar, glada skratt och fina minnen, kan det bli bättre?

Jag är så jäkla glad att Niclas frågade mig om jag ville hänga med.

 Och vet ni vad - ja Niclas är min bästa vän. Ja - han är min närmsta vän och Ja - han är kille.. 

Det är 2017 och folk reagerar fortfarande på att vi är nära vänner fast av olika kön. Men vet ni vad - folk får tro precis vad dom vill, jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt. Det är deras problem inte mitt. För mig är vänskap, vänskap oavsett kön, läggning, hudfärg, åldersskillnad..ja va fan som helst. Jag har lärt i livet att omge mig med dem som gör mig lycklig, som gör mig till en bättre människa, som lyfter mig. Jag skulle aldrig för något i världen välja bort Niclas ur mitt liv och framför allt inte för andras trångsynta åsikter. Jag har en helt underbara sambo och världens bäst barn men det betyder inte att jag måste välja bort en vänskap som betyder otroligt mycket för mig. Man behöver alla delar i livet, iallafall jag. 

Jag och Niclas är nog precis som vilket annat vänskapspar som helst. Vi är oense och irriterade på varandra ibland, vi jävlas och är dumma mot varandra men vi månar också och bryr oss om varandra och finns för varandra och kanske viktigast av allt, tycker om att umgås och få spendera tid med varandra, göra roliga saker tillsammans. Är det konstigt? 

Jag är rätt säker på att ingen hade tyckt att det var konstigt om Niclas istället hade hetat t.ex. Nina.. eller Hur?  Så VARFÖR skulle det vara annorlunda nu? 

Det finns så jävla mycket hat och otrevligheter i världen så varför lägger folk energi på att störa sig på att min bästa vän är av motsatt kön? Skärpning för fan. 

Jag har aldrig varit borta längre från mina barn än ett dygn i taget, så det var ganska stort för mig att ge mig i väg i fem dagar men också otroligt nyttigt. Jag har fått längta hem och fått känna mig saknad hemma. Andreas har varit iväg många gånger, både rallyresor och festivaler och ingen har tyckt att det har varit konstigt, inte heller jag, för jag tror att det är precis lika viktigt att få spendera tid ifrån varandra som med varandra. 

Jag kommer hem lite som en ny människa, lite skitigare och slitnare men men ny energi, nya minnen och nya saker att få dela med mig av hemma.

Vad andra tycker och tänker om det..ja det skiter jag faktiskt fullständigt i och nu ska jag sova!