Sanna - Livet enligt mig

 

Det här med att vara förälder är ju minst sagt en hel vetenskap, det finns tusen olika åsikter och teorier om allt som rör barn. Ibland kan man verkligen bli tokig på alla tips och råd man får som småbarnsförälder, men ibland är ju de där goda råden mer värt än guld. Jag tänkte bara dela med mig av hur vi löste problemematiken i att få våran tjej nappfri och kanske hjälper det någon. :)
  Alla får givetvis tycka, tänka och göra precis som dom själva vill, jag lägger ingen vikt vid hur andra gör eller inte gör. Alla är vi olika!

 

Vår stora tjej tog ju inte nappen förrän hon var åtta månader gammal, hon började med napp i samma veva som hon slutade amma. Vi gorde då återigen ett försök med nappen eftersom hon börjat snutta en del på handen, vi ville hellre ta striden "sluta med napp" än "sluta med tummen" då vi tror att det är svårare, tummen har dom ju liksom alltid med sig.

 

Vi var ganska fast beslutna både jag och älsklingen att lilllan skulle vara nappfri till sin tvåårsdag, men haha..jaa det kom en bebis emellan och fullt ikring det..så det blev helt enkelt inte så. Lillan hade inte direkt varit ett nappfixerat barn och hade nappen nästan bara när hon skulle somna eller när hon var ledsen. Men ju mer vi pratade med henne kring att sluta med nappen ju mer fixserad blev hon. Hon ville ha nappen oftare och oftare. Vi försökte med att plantera för henne att vi skulle ge nappen till tomten eller till bamse på kolmården, att hon var för stor för napp, att lillasyster behövde alla nappar nu..ja ni vet, vi provade allt.. vilket mest resulterade i panik för lillan. 
  Vi stötte och blötte, hur skulle vi göra. Tilll sist insåg vi att problemet låg hos oss, vi byggde upp en onödig seperationsånget för lillan, VI gjorde det till en stor grej.

 

Så en morgon i början på sommaren bestämde jag mig bara för att lägga undan nappen. Jag gjorde ingen grej av det. När lillan blev ledsen tröstade jag henne och berättade lungt att hon inte behövde nappen längre, att vi kunde prata om vad som gjorde henne ledsen istället och hon köpte det verkligen. Det låter töntigt enkelt, men sanningen är att det var det också, för oss var det de.

Hon har frågat några få gången efter den när hon varit trött och lite gnällig. Men då har vi busat och skrattat och sagt något i stil med

- Men nu är du tokig, du behöver ju inte napp! 

Och så skratta vi tillsammans. 

 

Det behövde inte vara någon stor grej, ungefär som att det inte är någon stor grej att man inte får äta godis varje dag. Det bara är så, vi behöver inte tjata om det och göra det till en stor grej. 

 

Jag förstår självklart att detta säkerkligen inte fungerar på alla barn, men det jag ville säga med detta inlägg är att vi som föräldrar ibland kanske gör saker och ting större än det behöver vara. Att vi ibland kanske krånglar till saker och ting onödigt mycket.

 

För oss var bästa sättet att bara sluta med nappen. Och jag är så otroligt stolt över min fina lilla tjej.

Jag hoppas att det går lika lätt och smidigt när det är dags för lillasyster att sluta, men det vet man ju aldrig! ^^

 

Hur gjorde ni när ni fick era barn nappfria? :)