Älskade hund!
Vi hade några tuffa dagar den här veckan! Som de flesta av våra nära och kära känner till så har vår älskade labrador Ticko diagnosen epilepsi, en sjukdom som vi och han har fått leva och hanskas med sedan han var ungefär ett år gammal. Idag är han åtta år!
Om det fanns något jag kunde göra för att han skulle få slippa ha denna sjukdom så hade jag utan att tveka gjort det, jag hade gått genom eld för hans skull, men det finns inget botemedel..tack och lov finns det medciner som motverka att anfall uppkommer. Han äter medicin varje dag men ändå kan det inte garantera att anfallen håller sig borta..och i torsdags vaknade jag av att han krampade, usch..det två andra hundarna blev livrädda, lilla ängeln blev rädd och ledsen, jag fick panik och jag ska ärligt säga att det var länge sen jag kände mig så hjälplös och så frukansvärt ensam. Någon timme senare kom nästa anfall, samma sak igen, nu kunde jag varken hålla mig sannsad eller hejda mig, jag gräta så tårarna sprutande och jag hulkade så jag höll på att kräkas samtidigt som jag försökte lugna Ticko, min lilla dotter och dom andra hundarna..det kändes som en fruktansvärd mardröm, det kanske låter fånigt men dem som själv har varit med under ett ep-anfall förstår mig nog!
Jag fick helt enkelt ringa hem älsklingen som satt på utbildning. Under efermiddagen kom anfall nummer tre, han har aldrig haft tre anfall under samma dag förut, vi ringde strömsholms djursjukhus och vi kom överens om att vi behövde åka dit för att kolla upp honom. Jag grät hela vägen dit och nästan hela tiden där. Jag var så orolig att jag trodde jag skulle svimma, när de beslutades att Ticko skulle få stanna under natten för observation var jag så orolig att jag inte skulle få se min älskade vän vid liv igen.
Det var en fruktansvärd natt.. När de på fredag förmiddag ringde och sa att Ticko mådde bra och att vi fick hämta hem honom, så kom tårarna igen, men den här gången glädjetårar... fy fan va lycklig jag var när vi hämtade hem vår glada, underbara älskling igen!
Veterinären trodde att en uppdagad öroninflammation låg bakom anfallen! Men det blir återbesök om tio dagar för att kolla upp hur medcinhalten ligger! Veterinärerna är iallafall positiva, de säger att det finns stort utrymme att reglera och lägga till fler medciner. Men jag kan ändå inte hjälpa att oron finns där, min älskade vovve är ju inte direkt någon valp längre, men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi har många fina år kvar tillsammans! ♥
Jag älskar min hund så mycket att jag nästan spricker! Han är den bästa man kan tänka sig, världens snällaste hund ♥
